Arbetsmiljökonventionen Undertecknades Mellan De Nordiska Länderna
Source: http://www.nmr.dk/avtal/arbetsmarknad/sk/arbetsmiljo.asp?lang=3
Konvention mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige om arbetsmiljö
Regeringarna i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige,
som anser att en god arbetsmiljö är av grundläggande betydelse för den allmänna välfärden,
som anser att en god arbetsmiljö förutsätter sunda och säkra arbetsförhållanden och förhållanden som i övrigt främjar välbefinnande och arbetstillfredsställelse för dem som är verksamma i arbetslivet
som är ense om att arbetsmiljön bör utvecklas i takt med den pågående tekniska och sociala utvecklingen i samhället,
som är ense om att en god arbetsmiljö främjar produktivitet och utveckling i samhället,
som erinrar om sambandet mellan arbetsmiljön och den yttre miljön, särskilt vad gäller hantering av kemiska varor,
som anser att skyddsarbetet på arbetsplatserna är av grundläggande betydelse för utvecklingen av en god arbetsmiljö,
som erinrar om att arbetsmarknadens parter har stort inflytande över arbetsmiljöpolitiken i de nordiska länderna,
som anser att arbetsmiljömyndigheterna har en viktig roll i arbetet med att främja utvecklingen av arbetsmiljön och genomförandet av arbetsmiljöpolitiken
som anser att ett nordiskt samarbete är av stor betydelse för att effektivt utnyttja tillgängliga resurser och främja en positiv utveckling av arbetsmiljön,
som är ense om att samarbetssträvandena skall syfta till att genom ömsesidig påverkan och erfarenhetsutbyte utveckla allt bättre arbetsmiljöer i de olika länderna,
som anser att de nordiska länderna bör sträva efter att avlägsna omotiverade skillnader mellan de regler som i de olika länderna styr arbetsmiljöförhållandena,
som anser att en gemensam nordisk hållning i arbetsmiljöfrågor är av värde i det internationella samarbetet,
som erinrar om att det sedan länge pågår ett fruktbärande samarbete mellan de nordiska länderna på arbetsmiljöområdet,
som hänvisar till samarbetsöverenskommelsen mellan Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige av år 1962 med dess år 1971 ändrade lydelse,
som den 6 mars 1982 ingått en överenskommelse om gemensam nordisk arbetsmarknad,
som är ense om att det nordiska samarbetet på arbetsmiljöområdet bör ytterligare vidgas, fördjupas, effektiviseras och befästas,
har kommit överens om följande:
Artikel 1
Denna överenskommelse syftar till
att stärka och utveckla det nordiska samarbetet med sikte på att främja en utveckling mot allt bättre arbetsmiljöer i samtliga nordiska länder,
att genom utbyte av erfarenheter och kunskaper och genom samordning, samverkan och arbetsfördelning främja en rationell användning av tillgängliga resurser och ömsesidigt stödja utvecklingen av arbetsmiljön i de nordiska länderna,
att främja samordning av krav och regler som rör arbetsmiljön,
att främja en gemensam nordisk hållning i arbetsmiljöfrågor som behandlas i internationella organisationer och i andra internationella sammanhang.
Hänsyn skall tas till den starka ställning som arbetsmarknadens parter traditionellt intar på arbetsmiljöområdet och till att frågor som rör arbetsmiljön i viss utsträckning regleras genom avtal mellan parterna. I det nordiska samarbetet skall också beaktas varje lands rätt att utforma sin egen arbetsmiljöpolitik i nationell samverkan med parterna på arbetsmarknaden.
Artikel 2
De nordiska länderna skall verka för en utveckling av arbetsmiljön utgående från följande principer:
1. Ett väl utvecklat skyddsarbete som är nära förenat med övrig verksamhet på arbetsplatsen är en viktig förutsättning för att skapa sunda och säkra arbetsförhållanden.
2. Företagshälsovård bör inrättas i takt med nationella behov och förutsättningar och verka i nära anslutning till skyddsarbetet på arbetsplatserna.
3. Arbetsmiljömyndigheterna skall stödja skyddsarbetet på arbetsplatserna genom kunskapsförmedling och genom att utforma arbetsmiljöregler och övervaka att de efterlevs.
4. Arbetsgivarna bär huvudansvaret för arbetsförhållandena men arbetstagarna skall ha inflytande över utformningen av sin arbetsmiljö och vara skyldiga att medverka till att skapa säkra och sunda arbetsförhållanden.
5. Arbetet skall planeras, organiseras och bedrivas så att risker för arbetstagarnas fysiska eller psykiska hälsa förebyggs.
6. Vid utformning av arbetsmiljön skall beaktas möjligheterna för män och kvinnor att på lika villkor deltaga och utvecklas i arbetslivet.
7. Vid val av arbetsmetoder, processer och utrustning liksom vid bedömning av vilka kemiska och andra ämnen som skall användas skall alltid beaktas möjligheterna att förebygga olycksfall och annan ohälsa i arbetet.
8. Personlig skyddsutrustning skall användas då betryggande säkerhet inte kan nås på annat sätt.
9. Arbetstagarna skall ha den utbildning och ges den information och instruktion som behövs för att de skall kunna utföra sitt arbete på ett säkert sätt.
10. Arbetstagarna skall ha rätt att utan att drabbas av ersättningsskyldighet eller annan orättmätig påföljd avhålla sig från arbete som utgör en överhängande och allvarlig fara för liv eller hälsa.
Artikel 3
De nordiska länderna skall samverka för att utveckla arbetsmiljön i takt med den sociala och tekniska utvecklingen i samhället. Därvid skall i varje land ske en nära samverkan med parterna på arbetsmarknaden.
I syfte att främja utvecklingen av tillsynsarbetet skall arbetsmiljömyndigheterna i de nordiska länderna inbördes utbyta erfarenheter rörande säkerhets- och andra arbetsmiljöfrågor liksom tillsynsmetoder och andra frågor av betydelse för ett förverkligande av målen med arbetsmiljöpolitiken.
Artikel 4
De nordiska länderna skall fortsätta och bygga ut samarbetet för att samordna och tillpassa arbetsmiljöreglerna i länderna till varandra.
Målsättningen med samarbetet skall vara, att fortlöpande förbättra arbetsmiljön och att harmonisera reglerna på en kvalitativt hög nivå.
I regelsamarbetet skall hänsyn tas till nordiska och andra internationella strävanden att undgå handelshinder.
Artikel 5
De nordiska länderna skall verka för att främja nordiska och andra internationella strävanden till gemensamt giltiga provnings- och kontrollmetoder samt likvärdiga former för godtagande av produkter som används i arbetslivet.
Målsättningen skall vara att så långt möjligt nå ömsesidigt godtagande av provningsresultat och produkter och utveckla system som garanterar detta.
Artikel 6
Arbetsmiljöreglerna i de nordiska länderna skall så långt möjligt bygga på relevanta standarder. Arbetsmiljömyndigheterna skall söka aktivt påverka standardiseringsarbetet.
I syfte att hävda den nordiska synen i det internationella standardiseringsarbetet skall länderna sträva efter en samordnad nordisk hållning.
I den utsträckning det är lämpligt skall deltagandet i internationella standardiseringsprojekt fördelas mellan länderna. Det land som deltar i ett projekt inhämtar och framför övriga länders synpunkter.
Artikel 7
De nordiska länderna skall verka för att konsekvensbeskrivningar som färdigställs i anslutning till arbetsmiljöregler utarbetas efter jämförliga grunder.
Arbetsmiljömyndigheterna skrivningar och utväxla erfarenheter samt översändaskall hålla varandra underrättade om arbetet med konsekvensbe färdigställda beskrivningar till varandra.
Artikel 8
För att främja en rationell utbyggnad av företagshälsovården bör ett utbyte av erfarenheter ske mellan dem som i de olika länderna svarar för inriktningen av företagshälsovården eller medverkar i denna.
Artikel 9
Det nordiska samarbetet inom arbetsmiljöforskningen skall främjas och vidareutvecklas i syfte att genom utbyte av erfarenheter och forskningsrön och genom en uppdelning av forskningsinsatser bidra till ett effektivt utnyttjande av tillgängliga resurser och forskningsresultat. Särskild uppmärksamhet ägnas forskningsområden som lämpar sig för gemensamma nordiska projekt.
De offentliga institutioner i de nordiska länderna som beviljar bidrag till forskning, utbildning och information inom arbetsmiljöområdet bör hålla regelbundna kontakter för att utbyta erfarenheter och diskutera fördelning av stöd till olika områden liksom överlägga om förutsättningarna för att gemensamt stödja samnordiska projekt.
Artikel 10
De offentliga institutioner som i de olika länderna planerar och genomför specialistutbildning inom arbetsmiljöområdet bör etablera fortlöpande kontakter med varandra. I den mån det är ändamålsenligt med hänsyn till utbildningskrav och resurser i de olika länderna bör gemensamma utbildningar anordnas.
Artikel 11
För att främja utvecklingen av information och dokumentation bör nära samarbete etableras mellan de offentliga institutioner som i de olika länderna svarar för sådan verksamhet. Särskild uppmärksamhet ägnas möjligheterna till samordning och gemensamt utnyttjande av de olika ländernas dokumentationssystem och möjligheterna för informationssökande i de olika länderna att snabbt få tillgång till befintlig dokumentation.
Artikel 12
De nordiska länderna skall gemensamt sträva efter att ta fram jämförlig statistik över arbetsskador och arbetssjukdomar.
Artikel 13
För att förverkliga målsättningen med denna konvention och i övrigt främja en utveckling av det nordiska arbetsmiljösamarbetet skall Nordiska ministerrådet (arbetsmiljöministrarna) fastställa nordiska samarbetsprogram för arbetsmiljöområdet. Samarbetsprogrammen skall utvärderas och revideras regelbundet i nära samverkan med arbetsmarknadens parter.
Artikel 14
Frågor om tillämpningen av denna konvention skall behandlas av Nordiska ämbetsmannakommittén för arbetsmiljöfrågor som har till uppgift att på nordiskt plan verka för samordning och samarbete i arbetsmiljöfrågor. Kommittén är därjämte Nordiska ministerrådets (arbetsmiljöministrarnas) beredningsorgan.
Artikel 15
Nordiska ministerrådet (arbetsmiljöministrarna) och Nordiska ämbetsmannakommittén för arbetsmiljöfrågor skall regelbundet samråda med parterna på arbetsmarknaden om frågor som rör arbetsmiljön i Norden och tillämpningen av denna konvention.
Artikel 16
Konventionen träder i kraft 30 dagar efter den dag då samtliga parter har meddelat det svenska utrikesdepartementet att konventionen har godkänts.
Det svenska utrikesdepartementet meddelar de övriga parterna om mottagandet av dessa meddelanden och om tidpunkten för konventionens ikraftträdande.
Artikel 17
En part kan uppsäga konventionen genom skriftligt meddelande härom till det svenska utrikesdepartementet, som meddelar de övriga parterna om mottagandet av sådant meddelande och om dess innehåll. En uppsägning gäller endast den part som har verkställt uppsägningen och får verkan sex månader efter den dag då det svenska
utrikesdepartementet mottagit meddelandet om uppsägningen.
Artikel 18
Originalexemplaret till denna konvention deponeras hos det svenska utrikesdepartementet, som tillställer de övriga parterna bestyrkta kopior därav.
